Demokratisk ledning

Olika typer av organisationer – olika ledningsformer

I föregående bakgrund, Demokratins ABC, presenterade vi en modell som gick ut på att en organisation i princip kan ledas på tre olika sätt. Lösa grupperingar som nätverk saknar ledning – det anarkiska alternativet. Har organisationen ett yttre syfte som främst berör utomstående – exempelvis företag och myndigheter – är det vanligt att prioritera ledningens kompetens och hamna i någon form av elitstyre. Rör det sig om en förening som syftar till att främja medlemmarnas gemensamma intressen, brukar den ledas mer eller mindre demokratiskt – man prioriterar Självständighetsregeln och Normen om lika hänsyn. 

Här ska vi schematiskt jämföra några olika organisationers beslutsprocesser – det går att få till en mer demokratisk mötesledning i dem alla.

Företag och myndigheter

Beslutsprocessen i ett företag eller en myndighet är sällan särskilt demokratisk. Inom det privata näringslivet utser arbetsgivaren chefer som leder och fördelar arbetet. På ett företag med många avdelningar kan det bli en hel ledningshierarki. Man pekar på behovet av en effektiv styrning av verksamheten och att ledningsfunktionerna kräver särskild kompetens. För det mesta har inte heller de anställda något inflytande över ledningens sammansättning. Den brukar utses av en bolagsstyrelse som i sin tur representerar de största aktieägarna, vars intressen ges högre vikt än andra berörda av verksamheten.  

Offentlig administration och förvaltning präglas av en liknande ledningsstruktur, med den skillnaden att styrelserna för nationella och kommunala myndigheter är politiskt tillsatta. Men det är inte tvunget verksamhetens inriktning som avgör om en sammanslutning regleras enligt någon expertmodell eller efter de demokratiska grundbultarna. Ofta handlar det om synen på medlemmarna: Är de vuxna nog för detta? Har de befogenheterna som krävs? 

Stiftelser

Ett ytterlighetsfall är stiftelsen. En sådan kan inte vara demokratisk eftersom den saknar medlemmar. När grundarna väl har utsett den ursprungliga styrelsen, förnyar den sig själv enligt en stiftelseurkund, ett slags grunddokument, som godkänns av Länsstyrelsen och bara i undantagsfall kan revideras.  

Det här är visserligen en icke-demokratisk organisationsform, men kan utnyttjas för demokratiska syften – exempelvis som förvaltare av ett kapital där avkastningen går till deltagarstyrda föreningar och projekt. 

Föreningar

Föreningslivet inbjuder till en demokratisk ledning av verksamheten grundad på Självständighetsregeln och Normen om lika hänsyn. Även små föreningar brukar ha en vald styrelse som är ansvarig inför medlemmarna på regelbundet återkommande årsmöten. Där är det lika rösträtt som gäller och besluten kan gå styrelsen emot. Den kan bli bortröstad och ersatt med andra representanter. Medlemmarna har utövat sin medborgerliga makt.  

Den makten har inte den anställda personalen på en stor förening med ekonomiska resurser. De är för det mesta inte medlemmar utan har som sitt jobb att genomföra styrelsens beslut. Årsmötet kan då liknas vid ett lands riksdag, föreningsstyrelsen vid regeringen och personalen vid landets myndigheter som verkställer regeringsbesluten.  

Nätverk

Ett nätverk är inte någon fast sammanslutning utan en förhandlingsarena mellan ett varierande antal samverkande. De ingår bara sådana överenskommelser med varandra, som går i linje med vars och ens egna intressen. Det fungerar smidigt så länge deltagarnas aktiviteter inte kräver några formella beslut. Ingen behöver vara med på några gemensamma aktioner eller projekt som den inte har lust med. Deltagarna tillämpar i första hand Självständighetsregeln på varandra.  

Ett sådant informellt nätverk kan lätt övergå i förmyndarskap och fåvälde, om inte krav och anspråk från dominanta personer ifrågasätts i tid. Att stå upp för Normen om lika hänsyn i det läget, ses lätt som första steget i en maktkamp.   

Det kan vara fördelaktigt för organisationer med delvis skilda intressen att samverka i nätverk. Varje deltagande organisation representerar då bara sig själv och den har bara juridiskt ansvar för sin egen verksamhet.  

Ursprungligen publicerades exempelvis Demokratiska utmaningar på www.democracy.se inom ramen för DemokratiAkademin, ett nätverk av organisationer engagerade i demokratifrågor. Då som nu administreras nätverket av kulturföreningen Ordfront, en av de samverkande organisationerna, som har tagit på sig juridiskt och ekonomiskt ansvar för den verksamheten.  

Olika organisationstyper och livbojen

I ABC-modellen för demokrati som presenterades i föregående bakgrund, illustrerar vi en kollektiv beslutsprocess med hjälp av en livboj. Varje fas i processen kan bedömas utifrån ett särskilt demokratikriterium. Här jämför vi några organisationer med hjälp av livbojen och ser att beslutsprocessen kan ha demokratiska kvaliteter även i andra organisationer än medlemsföreningar.  

Ett inkluderande medlemskap – det första demokratikriteriet

I en demokratisk organisation har alla medlemmar rätt att delta i besluten på lika villkor. De betraktas som jämställda och kapabla medborgare utifrån Normen om lika hänsyn och Självständighetsregeln. Blir någon diskriminerad eller mobbad bryter det alltså mot två av demokratins grundbultar. 

Är organisationen öppen för var och en som berörs av dess verksamhet och ställer upp på dess syften, är den också så inkluderande den kan bli – i motsats till en exklusiv klubb dit bara en skara utvalda kan ta sig in.  

Den kan förstås ha aktiviteter som är öppna även för dem som inte är medlemmar. Men man måste kunna avgränsa utomstående från medlemmar med beslutsrätt. Det är i grund och botten en fråga om makt: ska den kunna delas, måste de som har den också kunna ställas till svars. En vanlig lösning är medlemsavgifter. De bidrar förstås till att finansiera verksamheten men har också den viktiga funktionen att fungera som ett bekräftande kvitto: se här, jag har tagit klivet in, jag har rätt att vara med! Med en sådan bekräftelse signalerar också gamla medlemmar att de vill vara med även i fortsättningen. 

Beslutsprocessens faser och de övriga kraven

I nedanstående figur går vi vidare och jämför ytterst schematiskt faserna i en beslutsprocess för olika typer av organisationer. Hur väl kan livbojens krav tänkas vara uppfyllda? 

Notera att kraven som rör medlemskap och beslut främst har med processens form att göra: man kan avgöra om en organisation diskvalificerar sig bara genom att se på dess formella uppbyggnad. Men det händer förstås att en organisation bryter mot de formella kraven genom att i praktiken inte leva upp till sina stadgar. Då hjälper det inte om stadgarna är aldrig så demokratiska. 

När det gäller kraven på deltagande och upplyst förståelse står beslutsprocessens kvalitet i fokus. De kraven kan delvis vara uppfyllda även i företag och förvaltningar, trots att de formellt sett är toppstyrda organisationer. Men då gäller det ju mindre beslut, inom verksamheten, inte om organisationens syfte och ledning.  

Vad kontrollen över dagordningen beträffar är det omvärlden som sätter gränserna för vilka frågor en sammanslutning kan fatta beslut om. Gränserna är ofta oklara vilket lätt leder till kompetenstvister mellan sammanslutningar på olika nivåer. 

Demokrati på organisationsnivå är en fråga om mer eller mindre: några av demokratikriterierna kan vara bättre uppfyllda än andra. Även i en toppstyrd organisation skulle ledningen kunna få bättre återkoppling från medarbetarna; beslutsgång och befogenheter skulle kunna göras tydligare. Framför allt finns det mycket att göra beträffande möteskulturen.  

Mer demokratiska möten – oavsett organisationsform

Möten betraktas vanligen som ett nödvändigt ont och leds ofta slentrianmässigt. Man tar sig sällan tid att reflektera över mötets syfte och anpassa mötesformerna därefter. Men möten kan ses som miniorganisationer, där syftet med mötet och synen på medlemmarna avgör vilket av alternativen fåvälde-demokrati-anarki som ska prägla mötet:  

• handlar det bara om att förmedla viktigt information till de församlade kan en klassisk förmyndarform fungera, där chefen eller experten pratar och de andra lyssnar 
• kanske rör det sig om en genomgripande förändring av deltagarnas arbetssituation; det talar för en demokratisk mötesform där man gör en gemensam dagordning (Se Metodbank) och låter alla komma till tals 
• vill man få fram vad som rör sig i organisationen just nu, kan det passa bättre med ett Öppet forum (Se Metodbank) där deltagarna fritt tar upp vilka ämnen de vill och samtalar i kring dem smågrupper. 

Ett möte eller en planeringsdag kan innehålla en kombination av dessa syften och former. Då vill det till en genomtänkt processledning som anpassar mötesformerna efter situationens krav – en krävande uppgift och avgörande för att mötet ska komma fram till ett bestående, positivt resultat. 

Möten och livbojens olika faser

Varje organisation har sin historia, så även varje ärende som tas upp på ett möte. Några  känner till bakgrunden bättre än andra. En som är gammal i gården vill kanske att allt  fortsätter som tidigare och är inte alls intresserad av pratbubblornas frågor i nedanstående figur: 

Nykomlingen, som inte har några svar på frågorna, sitter avvaktande vid sidan av. Sådana spänningar präglar mötena i varje organisation: ska vi göra som vi brukar eller är det dags för en förändring? Ju mer auktoritär organisation, desto oftare är det ledningen ensam som tar ställning och beslutar.  

I en demokratisk organisation där människor kommer och går, måste syften och arbetsformer med jämna mellanrum revideras och bekräftas på nytt av alla berörda. Här brister det ofta. För att snabbt komma vidare, betraktar man processens konstituerande faser kring medlemskap och dagordning som avklarade och driver igenom besluten, även om folk inte är med på noterna. 

Möten och makt

Möten tar tid. Ofta är man som deltagare rädd att den inte ska räcka till och försöker så fort som möjligt få sina egna frågor behandlade utan att spilla dyrbar tid på mötesformer. Då förvandlas mötet lätt till ett strukturlöshetens tyranni där några få konkurrerar om utrymmet. Eller så griper ordföranden makten, återställer ordningen och genomför mötet på sina villkor. I båda fallen kommer de som suttit tysta att efteråt fråga sig vad de alls hade där att göra – deras närvaro spelade ju ingen roll.  

Alla är nog innerst inne medvetna om att mötestid är makt. Men man ger lätt upp, om man råkar ut för dominanta personer som utnyttjar diverse härskartekniker för att driva igenom sin vilja. Då kan det vara på sin plats att utse en särskild mötesledare som enbart har i uppgift att hålla ordning på tiden. En betrodd moderator – som fördelar ordet mellan deltagarna och som inte driver några egna sakfrågor – gör det meningsfullt att vara med, att lyssna och göra sin röst hörd. Det finns beprövade verktyg för att omsätta Normen om lika hänsyn och Självständighetsregeln till fungerande mötesrutiner (Se Metod­bank, Verktyg för bättre möten).

Medborgarråd

På senare tid har forskare i flera länder testat en typ av välorganiserade möten på nationell eller lokal nivå, som leder till ett verkningsfullt deltagande och djup förståelse bland deltagarna – trots att de varken sätter dagordningen eller fattar några bindande beslut. Här ett exempel på hur sådana möten, medborgarråd, kan utformas: ¹

Först görs det ett slumpmässigt och representativt urval av deltagare. De kallas till ett möte, där de informeras om vilken aktuell fråga som ska behandlas: har de lust att delta i ett rådslag kring den – mot en rimlig ekonomisk ersättning? 

Deltagarna har sen en serie överläggningar i modererade smågrupper där de kan konsultera utomstående experter, reflektera över det som sägs och enas om någon åtgärd. De förväntas visa respekt för sina kollegor och uppmuntras att ge skäl för sina egna uppfattningar (Se Metodbankens Dialogkonferens för en liknande mötesform).    

Deltagarnas åsikter mäts före och efter samtalen. Forskningen visar att åsikterna efteråt är mycket mindre polariserade. Rådslaget leder vanligen till att deltagarna möts i en upplyst förståelse av sakfrågan. Raka motsatsen till det emotionella och ofta hatfyllda åsiktsflödet i många sociala mediers ekokammare.