Ett något så när demokratiskt land

ABC-modellen åskådliggör en sammanslutning där ingen har mer makt över de gemensamma angelägenheterna än någon annan. Så kan det kanske vara i mindre arbetsgrupper men inget land i världen når upp till det idealet. De politiska institutionerna i de flesta av världens länder är ett resultat av politisk kamp. Maktförhållandena som de återspeglar har en lång och ofta blodig historia. Därför kan det vara svårt att upptäcka någon koppling mellan politiken på det nationella planet och de demokratiska grundbultarna om Lika hänsyn och Självständighet.  

Och kan man verkligen jämföra länder med olika ägandeförhållanden, rättsväsenden, valsystem och politiska institutioner? Ja, man kan alltid ställa grundfrågan: har medborgarna makt att göra sig av med politiska ledare de är missnöjda med – utan att behöva ta till våld? När vissa länder i motsats till andra utpekas som demokratier är det vanligen den viktiga tröskeln som avses.  

Demokratins grundbultar på nationell nivå

Storskaliga gemenskaper med representativt styre

Det var först under de amerikanska, franska och haitiska revolutionerna mot slutet av 1700-talet som man ens övervägde att tillämpa jämlikhetstanken på så enormt stora sammanslutningar som länder. Visserligen var det inte möjligt för befolkningar på miljontals invånare att samlas någonstans och besluta om sina gemensamma angelägenheter. Men om medborgarna med jämna mellanrum valde en skara representanter skulle dessa i sin tur kunna mötas i ett parlament, för att styra i folkets ställe.  

Snart betraktades ett representativt styre som ett demokratiskt alternativ i en värld av autokratier – trots invändningar från den politiske filosofen Jean Jacques Rousseau som hävdade att även de valda representanterna utgjorde en elit som folket hade att rätta sig efter fram till nästa val.¹  

Politiskt jämställda medborgare

Målet var att alla skulle betraktas som politiskt jämställda medborgare och kunna delta i fria och opartiska val – det var kärnan i kampen för att institutionalisera den allmänna och lika rösträtten som satte fart under 1800-talet. Först var bara en liten, rik minoritet av myndiga män kvalificerade som röstberättigade medborgare. Men långsamt och stegvis inkluderades allt fler vuxna i den skaran. Vid mitten av 1900-talet hade även kvinnor på många håll i världen kämpat sig till politisk jämställdhet. Normen om Lika hänsyn kom också att gälla dem. 

Självständiga medborgare

I ett något så när demokratiskt land måste medborgarna också kunna göra sina egna val. För att öppet kunna motsätta sig misshagliga makthavare och fredligt göra sig av med dem, måste de vara fria att organisera sig som de själva vill i en slagkraftig opposition. De måste kunna yttra sig fritt utan fruktan för repressalier och ha tillgång till information från olika källor. I så fall betraktar man dem också som kapabla att själva bedöma sina intressen och tillämpar Självständighetsregeln på medborgarna. 

Ett någorlunda demokratiskt land

I ett något så när demokratiskt land finns det fungerande institutioner – allmänt accepterade mekanismer och procedurer – som sätter gränser för vad myndigheterna kan tillåta sig gentemot medborgarna. Där skyddas den enskilda individen i praktiken av en uppsättning institutionaliserade politiska och medborgerliga rättigheter.  

I nedanstående tabell sammanfattas de politiska rättigheterna i den andra punkten, medan de medborgerliga rättigheterna kommer till uttryck i den tredje punkten: 

• folkvalda ledare och rätt att kandidera i val gör styret representativt 
• om valen är fria och opartiska och det råder allmän och lika rösträtt, så är också i praktiken de allra flesta vuxna politiskt jämställda medborgare 
• om yttrande- & föreningsfriheten är institutionaliserade och medborgarna i praktiken har tillgång till alternativa informationskällor, så kan de organisera sig för att ta tillvara sina intressen utan att frukta för repressalier. Då har de också möjlighet att göra sig av med dem som sitter vid makten utan att ta till våld.  

När man till vardags utpekar ett land som en demokrati, är det i allmänhet ovanstående kännetecken och institutioner man har i tankarna. Men ordet är värdeladdat och språkbruket varierar. En annan vanlig beteckning är liberal demokrati. I standardverket ”Demokratin och dess antagonister” lanserade Robert A. Dahl termen polyarki.² Själva föredrar vi som har utvecklat ABC-modellen utifrån hans demokratisyn, att tala om något så när demokratiska länder där man kan avsätta de politiska makthavarna i fria val.  

Livbojen och NSD-institutionerna

Livbojen nedan illustrerar valrörelsen i ett något så när demokratiskt land, den beslutsprocess på nationell nivå som varje medborgare ska kunna delta i. Runt den har vi angivit vilka institutionaliserade politiska och medborgerliga rättigheter som är nödvändiga – men inte tillräckliga – för att vart och ett av demokratikriterierna skall vara uppfyllt.  

Av nedanstående genomgång framgår att vissa kriterier är bättre uppfyllda än andra: 

Alla är inkluderade som fullvärdiga medborgare

För vuxna som är födda i Sverige av svenska föräldrar, är kriteriet uppfyllt. Men barn, som även de berörs av svenska lagar, måste vänta tills de fyllt 18 år. Invandrare har inte heller rösträtt i riksdagsvalen förrän deras ansökan om svenskt medborgarskap godkänts. Hösten 2023 tillsatte regeringskoalitionen en utredning för att skärpa kraven – en fråga som länge drivits av deras samarbetspartner Sverigedemokraterna.  

Kontroll över dagordningen

Ska medborgarnas egna uppfattningar om vad staten bör ägna sig åt komma till uttryck i partiprogram och valrörelse, måste det råda föreningsfrihet & yttrandefrihet. Väljarna måste också ha tillgång till alternativa informationskällor. Dessutom måste valen vara fria och opartiska. Skulle exempelvis valkretsarna vara riggade, kommer andra att väljas som driver en annan politik än den väljarna föredrar.  

Vilka sakfrågor som sedan kommer upp på riksdagens politiska agenda avgörs av partikonstellationen där – inte av väljarna. I ett representativt system har medborgarna begränsad kontroll över den politiska dagordningen. Först vid det kommande valet kan de ställa sina politiker till svars. 

Effektivt deltagande

För att medborgarna ska kunna delta effektivt i riksdagsvalen krävs det förenings- & yttrandefrihet samt alternativa informationskällor.  Under 1900-talets första del förmådde partierna aktivt engagera många medborgare i den processen. Numera deltar de flesta genom att följa valrörelsen på TV och rösta på valdagen. Lika fullt ligger det nationella valdeltagandet här i landet på en jämförelsevis hög nivå. 

Lika rösträtt

Livbojens krav sammanfaller här med de politiska rättigheterna: ska medborgarna ha lika inflytande vid valet av riksdagsrepresentanter, krävs det lika rösträtt samt fria och opartiska val. 

I många länder är valresultatet en rimlig återspegling av folkopinionen. Men det förutsätter att även de medborgerliga fri- och rättigheterna är på plats. På senare tid har de beskurits på många håll i världen. I Turkiet har till exempel President Erdoğan skaffat sig näst intill diktatoriska befogenheter efter ett kuppförsök 2016. Det är en öppen fråga om han efter valet 2023 alls kan avsättas med fredliga medel. Turkiet klassificeras numera som en autokrati baserad på allmänna val.³ 

Lägg märke till att Valda politiska ledare samt Rätt att kandidera i val inte finns med i den här översikten. De institutionerna garanterar att styret är representativt snarare än demokratiskt. Det är folkets representanter som deltar i den parlamentariska processen och tävlar om regeringsmakten med varandra. Inte medborgarna själva – även om de kan påverka processen utifrån genom opinionsbildning och aktioner av olika slag.  

I en förening kan den valda styrelsen mötas av jämbördiga medlemmar på regelbundna årsmöten. I gigantiska sammanslutningar som länder innebär representation i stället att man väljer en utvald elit. Krasst uttryckt utgör de etablerade partierna en politisk kartell – här i landet är den dessutom statsfinansierad – som tävlar inbördes om att ta makten och sen behålla den. Förr legitimerade partiväsendet sin existens genom att organisera en större del av medborgarna politiskt. Numera har de sen länge etablerade partierna tappat merparten av sina medlemmar och utgör den samhällsinstitution som har minst förtroende i opinionsmätningarna.⁴ 

Ett ganska enkelt sätt att minska klyftan mellan de folkvalda och väljarna, vore att komplettera riksdagsvalen med medborgarråd som kan behandla någon politiskt viktig fråga under mandatperioden. (Se Organisationsnivå) Är rådet statistiskt representativt, uttrycker dess åsikter efter överläggningarna en genomtänkt folkopinion. Sådana försök har gjorts på flera håll i världen.⁵  

Upplyst förståelse

Skall samhällsinformationen vara tillförlitlig och bidra till att väljarna kan komma underfund med vad som bäst tjänar deras intressen, så krävs det yttrande- & föreningsfrihet. Budskap från politiska ledare med informationsmonopol – som president Putin i Ryssland – är inte särskilt trovärdiga. Det krävs oberoende media och arenor där journalister och andra kan yttra sig fritt  – alternativa informationskällor.  

I skydd av dessa institutionaliserade rättigheter har det på nätet växt fram en hittills i stort sett oreglerad marknad för sociala media. Den domineras av globala plattformar som Facebook – ett företag med närmare tre miljarder användarkonton där innehavarna bygger upp sina egna, personliga nätverk. Kontona är annonsfinansierade och programmerade så att inlägg som får många klickningar tar sig högt upp i andras nyhetsflöden. Sensationella inlägg med ett känslostarkt innehåll kan få en blixtsnabb spridning oavsett om de speglar fakta eller är rena påhitt.  

Det var så uppgifterna om att svensk socialtjänst kidnappar muslimska barn, kom att spridas över världen 2022. Den falska nyheten – tillsammans med virala bilder av koranbränningen utanför turkiska ambassaden samma år – väckte hat och protester världen över. Det fick bland annat till följd att terrorhotnivån för Sveriges del höjdes till den näst högsta nivån på en 5-gradig skala.⁶ 

Mer än hälften av alla svenskar får sin samhällsinformation från sociala medier – oftast enbart via flödet på sitt eget konto, något som skapar filterbubblor och förstärker användarnas förutfattade meningar. Den främsta nyhetskällan bland unga människor är den kinesiska appen TikTok.⁷ 

Nätet är fullt av trollfabriker och hittills har ingen lyckats träna någon artificiell intelligens att på egen hand sila bort oönskad information. Chattbottarna måste övervakas. En övermänsklig uppgift supervalåret 2024, när mer än två miljarder människor går till val världen över.⁸  

För närvarande är nog Upplyst förståelse det demokratikriterium som ligger mest illa till på nationell nivå. Det läggs ned enorma resurser på att utveckla en AI som någon gång i framtiden kan reglera sig själv så att den fungerar i enlighet med mänskliga värderingar. Frågan är om det skulle gagna den upplysta förståelsen bland medborgarna. 

Politiska villkor för ett demokratiskt genombrott

Att få till stånd något så när väl fungerande demokratiska institutioner – det är tröskeln som FN-deklarationen om de medborgerliga och politiska rättigheterna kräver att medlemsländerna tar sig över. Innan dess kan en autokratisk regim ingripa mot allt som hotar dess ställning. Efter den övergången kan ingen räkna med att få sina egna intressen tillgodosedda fullt ut. Tillspetsat uttryckt: makten har då gått över från en grupp människor till en uppsättning regler.⁹  

Priset för en fredlig övergång

Steget har i praktiken sitt pris: en fredlig övergång förutsätter eftergifter åt dem som tidigare kontrollerat det politiska systemet. De vill ha institutionella garantier för att ge upp sitt maktmonopol och gå med på kompromisser i sakfrågorna. 

I Sverige infördes i början av 1900-talet rösträtt för alla vuxna män först efter segdragna förhandlingar som tillgodosåg högerkrafternas dubbla krav på ett bevarat två-kammarsystem i riksdagen och ett proportionellt valsystem – institutioner som under en tid av folklig mobilisering och revolutionär stämning i både Sverige och omvärlden garanterade den bestående ordningen. Sen tog det ytterligare ett decennium av agitation och politisk kamp innan också kvinnorna inkluderades i det svenska politiska systemet. 

Under senare hälften av 1900-talet tog sig en majoritet av världens länder över tröskeln genom liknande fredliga kompromisser mellan den sittande makteliten och oberoende organisationer som politiska partier och fackföreningar.  

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 försökte man sig i Ryssland på en demokratisk övergång och höll något så när fria val. Valresultatet hotades efter en tid att rivas upp genom en kupp. President Jeltsin kunde avvärja den, trots att demokratirörelsen, som stödde honom inte var särskilt stark – kuppmakarna lyckades inte mobilisera tillräcklig uppslutning bland den gamla eliten. Den drog hellre fördel av en gigantisk och brådstörtad privatisering som regimen samtidigt gav klartecken till.  

I Ryssland fanns det inget starkt civilsamhälle som kunde driva processen vidare och få rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och alternativa informationskällor allmänt erkänd och institutionellt reglerad . Där fortsatte i stället de interna uppgörelserna bland makthavarna och ett decennium in på 2000-talet hade president Putin återupprättat ett autokratiskt styre. Det gav honom sen fria händer att våren 2022 inleda en fullskalig invasion av Ukraina. Två år senare hade angreppet övergått till ett storskaligt utnötningskrig. 

Införa demokrati med våld?

Det har också hänt att stater försökt införa något så när demokratiska institutioner i andra länder genom att med våld störta deras autokratiska regimer. Efter attacken mot World Trade Center den 11 september 2001 anföll till exempel USA Afghanistan och avsatte talibanregimen som vägrat utlämna Usama bin Ladin, terroristattackens arkitekt.  

Tjugo år senare rådde det fortfarande inbördeskrig i landet. Trots USA:s påtryckningar kunde klanledare med olika religiös inriktning inte nå fram till den grundläggande kompromiss som krävs för att dela på makten. I stället återtog talibanerna den med våld 2021, när de sista amerikanska styrkorna och deras allierade evakuerade landet . 

I sitt oinskränkta krig mot terrorismen invaderade USA i koalition med bland annat Storbritannien även Irak och störtade 2003 landets diktator, Saddam Hussein. Hela den irakiska armén och det härskande Baath-partiet upplöstes över en natt utan att få några som helst garantier för sin överlevnad.  

Motståndet mot ockupanterna kom i stället att – med stöd från Iran – organiseras i lösa nätverk av militanta islamistiska grupper. De genomförde en rad av självmords-bombningar som de amerikanska styrkorna aldrig lyckades få bukt med. Till slut gav USA upp sina strävanden och drog tillbaka de sista trupperna ur landet 2011. Då hade närmare tre miljoner irakier tvingats på flykt, knappt hälften internt inom landet och resten utomlands.¹⁰ 

Tre år senare utropade det terroriststämplade nätverket Islamiska Staten ett kalifat över stora områden i Syrien och norra Irak. För att hålla den syriska Assad-regimen kvar vid makten inledde Ryssland ett urskillningslöst bombkrig över alla dess motståndare. Så småningom tvingades islamisterna under jorden och 2019 kunde kurdiska styrkor med stöd av USA återta det sista landområdet som kontrollerats av kalifatet.  

Den här gången tvingades över 13 miljoner människor tvingats på flykt. Och så sent som år 2023 rådde det fortfarande krigstillstånd i Syrien. 

Fred och rättssäkerhet – två förutsättningar för en demokratisk utveckling

För att få till ett något så när demokratiskt styre i ett land, krävs det inte bara fred. Landet måste också likna en rättsstat, med regler som de tidigare makthavarna följer utan att ta lagen i egna händer.  

        En rättsstat behöver å andra sidan inte vara särskilt demokratisk. I Sverige var fattiga och rika något så när lika inför lagen redan före det demokratiska genombrottet, även om lagarna diskriminerade arbetarklassen, kvinnorna och många andra minoriteter. På sikt är rättsstaten en förutsättning för en fredlig samexistens mellan samhällsklasser, etniska och religiösa grupper. Och en sådan fred är i sin tur ett villkor för en uthållig utveckling mot demokrati.